Huvudpersonen i min bok heter Shy Keenan. Eftersom det här är en självbiografisk bok, som sagt, så handlar det ju bara om en flicka, som hittills är endast 4 år. En flicka som utsätts för så hemska grejer, så att fast att jag läser det, så har jag svårt och förstå.. Hur en vuxen människa kan tänka så? Var skammen hos den människan finns? O vad som får en och kunna göra det, det som görs mot Shy.

Hennes tonår beskriver hon så här: "Min tonår var, som för de flesta som växte upp på 70-talet, fyllda med långkjolar, utsvängda byxor, platåskor, pudelpermanent, chopprar, Familjen Walton, BBC Top 20, Motown, Osmonds, Cagney och Lacey(jag var Kelly), Charlies änglar och Starsky & Hutch."

En liten flicka som bryr sig om endast sin lillasyster. Hon låter sig själv utsättas, bara för att de ska låta lillasystern vara ifred.

Hon skriver också: "Jag skulle nog inte överleva om jag måste återuppleva hela min barndom."

Vad gäller Shys fysiska styrka, så kan jag inte säga att hon är så stark. Med tanke på att hon är en ynka femåring, som ska kunna stå upp för sig själv. När hon inte ens vet vad det är som händer, för det enda hon vet är den smärta hon känner. Psykiskt så mår hon ju definitivt inte bra. Hon vill vara mycket för sig själv, om lillasystern inte är där, så klart.