Det märks att Christopher Paolini har blivit äldre, det märks specielt i jämnfört med den första boken som han börja skriva när han va när han va 15 och nu den tredje boken som han skrev 10 år senare. språket har blivit mer moget och så har Eragon också, han har gått från att ha varit en osäker grabb i ett öde han inte själv riktigt kan förstå till att ta åt sig sitt öde och ta den roll som hjälte han är! och denna förädring i språket har gjort läsandet till en underhållande resa!